det subjektivas poetik
Jag är i drömsorg. Och den processen och dess följder och konsekvenser och sammanlänkning med tidigare problem som drömmen skulle lösa – Det är inte ett ältande jag vill ägna mig åt. Men att sätta ord på ett tillstånd. Ett nu. Vilka ord kan ackompanjera detta nu? Drömsorg, drömsår. Pendel, mellanrum. Splittring, fasad. Dränering. Kanske:…
Jag har gått ut och blivit myggbiten. Det är ljumkväll, efter regn och åska, så varmt som om vi vore på kontinenten nästan. Den ovana känslan, fast med det norrländska välsignade juniljuset. Jag har intet märkt av värmen idag, temperaturen i lägenheten är nära fryspunkten, nära-att-man-fryser-punkten, endast med tjocksockarna inom synhåll känner man sig trygg….
Det är ett långsamt görande, detta att lirka sig tillbaka till sig själv. Jag flyr in i böcker, eller i aktiviteter, eller i jobb. Väjer för det där pockandet som kommer inifrån. Men med mellanrummen, med vilan i dem, luckorna, kommer också små saker tillbaka. Lusten att lyssna på musik, till exempel. Ingivelsen att göra…
Jag är tillbaka i stan igen, åtminstone över några dagar, men precis som på ön kan jag inte hålla mig från att spendera den mesta tiden utomhus. Lägenheten på Mariehem, min ateljé, är alltför mörk och kall, när jag satt och arbetade där i fredags frös jag om mina bara fötter så att de smärtade…
De inre landskapen känns något dimmiga just nu, litegrann som vädret härute – kraftig dimma följt av solljus och värme, för att återigen dras över av ett böljande, mjölkigt och fuktigt dis. Kanske är det för att jag jobbar så mycket, kanske är det för att jag försöker reda ut och få balans i ett…
Det är stilla idag, och som nästan varje kväll vid den här tiden hör man finlandsfärjans motorbuller transporteras som en dov sub-bas från en avlägsen bilstereo över vattnet. Om mornarna ser jag den ensamma svanen simma förbi när jag sitter i sängen och skriver dagbok. Rutiner inrättar sig. Små ritualer man kan vänja sig vid….
Ja så är jag här igen. Då klockan är tio i ett en söndagsnatt mot måndag, och jag har bestämt mig för att börja om med skrivandet utåt i det här formatet, det långa pågående brevet till någon okänd läsare som i många fall kanske är jag själv. Men också andra. To whom it may…
Andetag. Ni är vinden. Blunda och andas, högt, skruva upp volymen. Och ja, när jag andades, högt, och föreställde mig vinden i en tät granskog, då blev Frostmofjället mer levandes och riktigt. Allt hör samman. Fridas[1] berättande, drypande av kärlek. För mycket, men det gör inte heller någonting, jag kan välja delar. Vi kan alltid…
Stannar upp. Mitt eget perspektiv, ja? Glömmer det. Ser arbetsuppgifter hopa sig, istället. Allt jag kan gå in i och oroas för. Jag börjar lära mig att lägga åt sidan. ”Det löser sig”. Ofta gör det det. Länge var det jag som löste allt. Men jag måste inte, eller hur? Jag har kommit till den…
(en slags nystart) Jag blev frustrerad innan jag gick. Irriterad på honom. För att? För att han inte vaknade, för att han var negativ. För att jag var ensam. För att jag blir rädd av hans negativitet, för att den började redan igår. Less bara. En irritation. Egentligen skulle jag mått bättre av att inte…