jag håller andan i övergivna hus

Publicerad den 4 juli, 20174 juli, 2017 av Mina Widding

pulsen går ned. det är en slags andakt. en vördnad för det liv som levts och lämnats. och ljuset, ljuset! dessa övergivna föremål, täckta av damm och tid.

Relaterade

Lämna ett svar Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Brev från inre landskap är ett pågående, icke linjärt verk av Mina Widding. Eller kanske en skrivande dagbok, livsbok. Det är ett levande dokument som står någonstans mellan litteratur och dagbok, och inte säger sig vara någotdera. Det är en djupdykning i tankar och känslor och handlar om att skriva fram ett liv, mitt liv. Och kan jag vara en halvöppen dörr till ett rum för alla, så är det här mitt sätt att vara det, för att metaforisera med Tranströmer.

Jag har försökt finna formen för den här typen av skrivande länge, och i bloggformat har den genomgått ett par transformationer, kallats ”Det subjektivas poetik”, kallats ”Processen”, och har pågått, off and on, offline and online, sedan många år tillbaka, och uppdateras sporadiskt, eftersom det vacklar ibland, mellan om jag ska göra detta offentligt eller privat. Privat skriver jag fortfarande, men det är inte alltid det hittar hit ut. Nu försöker jag tänka nystart och omtänk, det är meningen att det här skrivandet också ska ha en yttre form, vara publicerad. Därför bytte jag nu namn till Brev från inre landskap, parat med instagramkontot ”Vykort från inre landskap”, eftersom det har just denna kommunikativa funktion.

Det är en pågående introspektiv, autofiktiv roman. Eftersom: när jag formulerar det på papper slutar det vara endast jag, eller endast den andre, och blir något eget. Även om grunden är verklighet, det jag ser, hör, upplever, känner. Och de människor jag ser, hör, upplever, känner.

Det finns en anledning till att göra den offentlig. Jag vill ta med er in. Vara ärlig med hur det kan se ut. Vara ärlig med mig själv. Och er. Som läser, om ni läser. Så här kan det också vara.

Detta är också en del av ett pågående längre projekt, som tar form under ett skrivande år. När året är slut ska jag plocka ut kärnan i det som finns här, och i det skrivande som sker offline, sammanställa det. Vad det blir, det vet jag först då. Och hur det här skrivandet ska fortgå. Det är en pågående process, och en subjektiv poetik.

Mina Widding är skrivpedagog på Hola folkhögskola och som frilans, och är en del av kooperativet som driver Bokcafé Pilgatan, där hon bland annat recenserar böcker. Reflektioner kring böcker, litteratur och skrivande kan du även läsa på http://bokstavligen.minawidding.com

Dela det här:

Relaterade

Lämna ett svar Avbryt svar