det subjektivas poetik
Ju mer jag läser i Wera von Essens ”dagbok” desto mer irriterad blir jag, och får mindre lust att skriva själv. Den är, precis som hon skriver själv, inte värd att ges ut. Så varför är den det, och varför läser jag? Jag tänkte att det kanske skulle bli en vändning, att antingen Daimebreven skulle…
Molnigt. Skrivarväder. Är det för soligt kan jag aldrig skriva. Idag har jag bestämt mig för att arbeta med Farfarsorden. Med mina intervjuer av farfar, nittio år gammal, om hans barndom, om hans liv. Jag vet inte ännu vad jag ska göra med berättelserna. I första hand transkribera dem, bevara dem som hans berättelser, förstås,…
Att befinna sig på en annan plats visar sig vara nästan nödvändigt, för perspektivets skull. Den här platsen, en stuga på en ö vid en vik i havet med träd, fåglar, berg och hav, solnedgångar, den är alltid lika näringsrik. Jag är här på lånad tid, på ett sätt, eftersom stugan inte är min utan…
Gå in i en ny roll. Jag inser att jag måste byta plats om det ska gå. Att gå från fåtöljen där jag suttit och jobbat, till skrivbordet och se ut genom fönstren. Fönstren. Min livlina och den största anledningen till att jag valde den här platsen till min ateljé. Nu ska de snart renovera…
180531 tdlr: jag skriver om att skriva och om mina tankar, stream of consciousness style. (and it really is too long to read, någonstans är det poängen) Teoretiskt sett är det här fel. Jag sitter i det tysta rummet på stadsbiblioteket, här får man inte ha med skärmar. Men jag har inte med mig…
Alla mina namn är namnet på min egen autofiktionella roman. I morse vaknade jag med den klara tanken att ja, jag ska ge ut den, själv, eftersom förlagen inte vill. Jag vill, och det räcker. Den har legat i två år nu efter färdigställandet, och jag petar i texten då jag läser, förtydligar och lägger…
Idag har konsten och poesin funnit sin väg in i mig. Det kanske räcker att säga så. Jag menar det bokstavligen. Detta var en minnesanteckning.
eftersom Instagram retar gallfeber på mig med all sin reklam och jag inte har någon lust att bli hjärntvättad till konsumtion, samlas istället bilder på hög i min telefon. nåväl. random natur: finnhällan: dimma på ersboda: family stuff:
Tavelvägg med teckningar/tryck av Hanna Widman och Pär Boström <3 Alex Rosa Jag tror inte att Patti har något emot att hänga på toaletten. Det känns snarare som helt passande, verkligt och poetiskt. Affischer av Anton Corbijn. Patti Smith och PJ Harvey Allt är inte klart än, men min nya ateljé börjar ta form.
Så trött bara. På kroppen, på huvudet, tankarna som surrar och vetskapen att det triggas av nån idiotisk funktion kopplat till att jag kan föda barn. Utrota det. Bara gör det. .