Ödmjukheten inför det jag gör. Som handlar om att SE människor. Framförallt det. Förstå detta: de lägger sina liv i mina händer. Det viktiga i att vi vågar göra just detta. Se varandra, förstå att var och en du möter har sin specifika berättelse. Att de är människor, precis som du.
jag håller andan i övergivna hus
pulsen går ned. det är en slags andakt. en vördnad för det liv som levts och lämnats. och ljuset, ljuset! dessa övergivna föremål, täckta av damm och tid. 
hitta rytmen
vad handlar det om? vad är det jag söker och varför är det så svårt att känna att det här är så det ska vara? jag tänker på: vad det är jag verkligen skapar. jag tänker på: att antingen är det jag skapar, och därmed också jag, ingenting, eller så är det något jag inte vågar…
roadside shoes
Instagram har fyllts av annonser och jag söker nya vägar att dela med mig av bilder utan att påtvingas sådant jag inte vill se. Jag kommer antagligen att sakna bilderna jag fått som input, men faktum är att det var väldigt mycket scrollande utan att egentligen registrera bilderna, mer prokrastinering än verklig input så. Maybe…
midsommarskugga
home is a feeling, like the sun
dagliga samtal
dagboken. ju mer jag behöver den, desto svårare blir det att skriva. reda ut tankar, känslor, intryck, farhågor, förhoppningar, planer. jag är en person som behöver någonting att bolla mina tankar mot för att förstå mig själv, för att förstå världen. när allt snurrar på så fort, och det inte finns utrymme för varken verkliga…
om det som också inte är vackert som är vackert eller ”jag hatar det där ordet”
byta perspektiv
Det är för svårt att få en överblick. Det som sker nu, det är för många saker som påverkar för att jag eller någon annan ska kunna se helhetsbilden. Vad som påverkar, hur vi hanterar, reagerar. Vi kan inte ta in allt. Perspektiv. Och mantrat jag återvänder till: vi gör så gott vi kan. Jag…
snapshot
här är vi. två månader och tjugotvå dagar in på det nya året, om det nu ska vara en markör. men jag viskade en sak till mig själv då, eller jag skrek det i caps lock rakt in i hjärtat och jag har ändå inte. dammit. little by little though. myrsteg. den här dagen dock,…
this is right in so many ways
att resa börjar bli knotigare och knotigare. ordet knotigt får man inte böja. orden kommer långsammare och långsammare, allt är inte som det ska. mitt hår självtorkar och jag är sugen på något jag inte kan definiera. kanske är det pms. får man vara brokig? skava? inte ha flöde, vara hackig och besvärlig? får man…